jag saknar dig, kom tillbaka till mig, jag behöver dig, jag fattas dig.
idag känner jag mig djup, jag vet faktiskt inte varför, men jag känner mig inte så lätt som jag brukar. Jag känner mig som jag har en enorm tyngd på mina axlar som bara väntar på att krossa mig. Jag tror jag kom på vad jag saknar. jag saknar min mormor jag har haft så mycket att göra att jag har inte hunnit tänka alls. Jag har mått så bra så jag har lagt henne åt sidan lite jag har inte tänkt lika mycket på henne. Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på henne, men på sista tiden har jag mer tänkt på de glada stunderna. Och vad hon hade gjort om hon hade sett mig idag, om hon hade sätt vem jag va idag, vad hade hon sagt? vad hade hon tyckt? det är väl ganska typiska tankar för någon som har förlorat ngn nära. men jag tror inte att jag har fattat det riktigt. att du är borta. Trots att det har gått ca ett och ett halvt år så känns det samtidigt som det var igår som jag kännde hennes lukt, och jag känner mig som fem år igen när vi var tillsammans, allihopa..när vi spelade fia med knuff vid köks bordet. När du stannade inne med mig på sommarlovet fast du älskar solen, bara för att jag tyckte att det var för varmt ute. När du satt och vakade över mig på sjukhuset höll mitt ben, fast du hatar sjukhus (precis som jag) och du fick säkert jätte ont i din rygg av att stå och hålla i mitt ben men du sa aldrig något. du var en ängel mormor. min ängel. Jag undrar vad du hade gjort när jag opererades, jag tror du hade suttit vid sjukhussängen panik slagen och hållt min hand helt nervös haha, som du alltid var när det hände mig saker, du skyddade alltid mig, du fanns alltid där för mig, och jag fanns inte där för dig, jag skulle varit stark för din skull, jag skulle varit där varje dag vid din sida och hjälpt dig, hållit dig sällskap, stöttat dig och hållt din hand. Jag skulle hjälpt dig kämpa, fan. jag trodde du skulle klara det. men du lämnade mig ensam här, jag vet att det inte var ditt fel men jag har förlorat min min älskade klippa&solstråle, min förebild, min lilla mormor
usch vad jag saknar dig om du bara viste..
aja nu ska jag sluta vara negativ, ikväll blir det hem till min kusin först jag och märta sen får vi väl se vart kvällen tar oss ;) I'll be seeing you. love em.
I will always be a part of you. rip
inte en tanke utan saknad.
vi minns den dagen som igår
den dagen vi aldrig förstår.
vi fattas dig!
det är jobbigt, så fruktansvärt jobbigt och jag vill inte längre.
jag orkar verkligen inte längre.
sorgen, smärtan, saknaden, tomheten
jag sitter här försöker hitta anledningen till mina tårar, få fram det i ord
det går inte, det finns inga ord som kan beskriva känslan av hur det
är att förlora ngn nära. det är så overkligt. varför min mormor,
hon va inte gammal,hon tog bra hand om sin hälsa, om sig och om oss,
hon va en otrolig människa. så varför just hon?
Jag är så glad att hennes blod finns i mina ådror,
ingen kan ta ifrån mig delen av henne i mig. för det är en del av mig,
hon är en del av mig och jag är en del av henne.
även om det gör ont att ha förlorat henne så är jag glad
att jag fick ha henne vid min sida de 15,5 åren.
Jag har lyckan att få ha den underbara människan som min mormor
jag tycker synd om mina kusiner som nu är (liam 5, leah 3) de förstår inte
de kommer nog aldrig förstå eller komma ihåg..så som jag gör.
det tomrummet som du lämnat efter dig mormor,
det går inte att beskriva, det finns inga ord..
det känns så fel, det är så fel utan dig!
jag älskar dig, vi älskar dig, du är älskad.
jag saknar dig, vi saknar dig, du är saknad!
(klickabar)
12 februari, jag fattas dig!
365 dagar är för lång tid att vara utan dig.
det är 365 dagar sedan jag förlorade dig
det är 365 dagar sedan jag hade min värsta dag någonsin
det är 365 dagar sedan jag och familjen satt och vakade över dig i ett dygn
tills den jävla cancern tog ditt liv. fan.
det var ett år sedan jag kännde lärde mig vad total hjälplöshet innebär
kännslan att se dig lida och att jag kunde inte rädda dig det finns inget värre.
det är 365 dagar sedan jag fick höra din röst och ditt sista andetag.
det är 365 dagar sedan jag höll hårt i din hand för sista gången
det är ett helt jävla år sedan jag fick min sista darrande kram av dig.
det är ett år sedan jag såg dig för sista gången.
det är exakt ett år sedan jag fick se döden med mina egna ögon
det är 365 dagar sedan jag förlorade min favorit.
det är ett år sedan jag förlorade min älskade mormor
jag saknar dig varje dag, varje timme.
vi behöver dig, jag behöver dig snälla kom tillbaka.
kom tillbaka säg att allt bara var en mardröm
säg att du alltid kommer finns vid min sida.
jag saknar dig varje steg jag tar,
jag önskar du va här för att se varje steg.
jag vill inte vara utan dig längre.
365 dagar är alldeles för lång tid att vara utan dig mormor
jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra. <3
folk har nog glömt hur mkt vi lider.
jag tror nog vi glömmer dem ibland
hur starka de är. hur mycket de måste kämpa, varje dag.
för det finns verkligen ingenting värre än att förlora ngn nära.
att personen som har en så stor plats i änns hjärta plötsligt är borta, föralltid
att man aldrig mer kommer få se, röra eller höra personen.
ni som har förlorat någon vet vad jag menar..
och den smärtan kan ingen beskriva,
hur ska man hitta ord för en sån enorm smärta?
hur ska man då kunna hitta ord för de som dör förtidigt av sjukdom..
att behöva se den man älskar så djupt lida och ha så ont.
lida in i det sista, utan att man själv kan göra något åt det..
att kunna se men inte göra ngt, att känna sig helt maktlös.
när allt man kan är att gråta, tills alla tårarna tar slut och
allt känns tomt, svart och menningslöst.
en smärta som ligger och trycker på hjärtat,
och rösten i huvudet som gnager.
för er som tror att smärtan blir bättre med tiden det gör den inte,
man lär sig leva med den mer och mer.
man inser att man inte kan göra något åt det
men smärtan i hjärtat försvinner aldrig.
tomrummet fylls aldrig, man måste bara fortsätta kämpa
det finns ingen annan lösning på det..
därför har alla de som fortfarande ler efter att ha förlorat
den de älskat all min respekt..och jag hoppas de har er från och med nu.
jag fattas dig
jag fattas dig, min egen lilla mormor!
cancer är fel, så grymt fel.
hur ska jag klara mig, första julen utan att din namn står på paketen.
utan dig sittandes vid bordet, höra dig skratta och bara finnas där som en trygghet.
hur ska vi klara oss, utan dig, utan underbara dig mormor.
jag skulle gjort vad som hellst för att få känna dina armar om mig,
höra dig skratta, höra dig berätta, känna din lukt.
vad som helst som betyder att fanns här
vi saknar dig obeskrivligt mycket. <3
varför lämnade du mig, varför kom cancern till just dig.
jag tror inte att varken jag eller
någon annan förrstår hur mycket du har lidit.
hur stor smärta du har haft att kämpa mot.
men jag kan inte hjälpa att undra om du hade kunnat kämpa lite mer
hade du klarat det då? hade du fortfarande funnits här då?
men jag vet innerst inne att du inte hade kunnat kämpa mer,
jag vet att du kämpade allt du kunde att cancern tog över allt, fan.
jag vill bara ha dig här som vanligt, en vanlig jul vill jag ha.
åh, om du bara viste hur tomt det är utan dig.
jag älskar dig, jag behöver dig.
snälla kom tillbaka jag saknar dig för mycket. <3
I hope your good up there
cause your not here, my own grandmother, the best grandmother in the hole world.
I miss you so much. I just want you here on my birthday, when the school stops.
anything if it meant being close to you, feeling save in your arms.
I just miss you so much, and even though it's been a couple of months
I still don't wana belive it. still somethimes I think "oh, this will I tell grandmum"
but then when I stand there with the phone, I wake up again.
but I still feel pretty good that you don't have to suffer any more, you've find peace.
but I still feel a little angry why do the sickness has to came to the best of peoples.
I wonder if my life would have been different if you were still here, I guess it would..
It don't passes a day whit out me thinking of you, not one day when I don't feel the tears
in my eyes. I miss you so much I just wish you would came back, telling me that it
was just a bad dream. but wishes never come true, do they?
we need you, I need you grandma. but I hope you feel good in heaven. rip <3
I love you enormous / emma.
