-

för alla de som har förlorat någon,
jag tror nog vi glömmer dem ibland
hur starka de är. hur mycket de måste kämpa, varje dag.
för det finns verkligen ingenting värre än att förlora ngn nära.
att personen som har en så stor plats i änns hjärta plötsligt är borta, föralltid
att man aldrig mer kommer få se, röra eller höra personen.
ni som har förlorat någon vet vad jag menar..
och den smärtan kan ingen beskriva,
hur ska man hitta ord för en sån enorm smärta?
hur ska man då kunna hitta ord för de som dör förtidigt av sjukdom..
att behöva se den man älskar så djupt lida och ha så ont. 
lida in i det sista, utan att man själv kan göra något åt det..
att kunna se men inte göra ngt, att känna sig helt maktlös.
när allt man kan är att gråta, tills alla tårarna tar slut och
allt känns tomt, svart och menningslöst.
en smärta som ligger och trycker på hjärtat,
och rösten i huvudet som gnager.
för er som tror att smärtan blir bättre med tiden det gör den inte,
man lär sig leva med den mer och mer.
man inser att man inte kan göra något åt det
men smärtan i hjärtat försvinner aldrig.
tomrummet fylls aldrig, man måste bara fortsätta kämpa
det finns ingen annan lösning på det..
därför har alla de som fortfarande ler efter att ha förlorat
den de älskat all min respekt..och jag hoppas de har er från och med nu.