jag saknar dig, kom tillbaka till mig, jag behöver dig, jag fattas dig.

idag känner jag mig djup, jag vet faktiskt inte varför, men jag känner mig inte så lätt som jag brukar. Jag känner mig som jag har en enorm tyngd på mina axlar som bara väntar på att krossa mig. Jag tror jag kom på vad jag saknar. jag saknar min mormor jag har haft så mycket att göra att jag har inte hunnit tänka alls. Jag har mått så bra så jag har lagt henne åt sidan lite jag har inte tänkt lika mycket på henne. Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på henne, men på sista tiden har jag mer tänkt på de glada stunderna. Och vad hon hade gjort om hon hade sett mig idag, om hon hade sätt vem jag va idag, vad hade hon sagt? vad hade hon tyckt? det är väl ganska typiska tankar för någon som har förlorat ngn nära. men jag tror inte att jag har fattat det riktigt. att du är borta. Trots att det har gått ca ett och ett halvt år så känns det samtidigt som det var igår som jag kännde hennes lukt, och jag känner mig som fem år igen när vi var tillsammans, allihopa..när vi spelade fia med knuff vid köks bordet. När du stannade inne med mig på sommarlovet fast du älskar solen, bara för att jag tyckte att  det var för varmt ute. När du satt och vakade över mig på sjukhuset höll mitt ben, fast du hatar sjukhus (precis som jag) och du fick säkert jätte ont i din rygg av att stå och hålla i mitt ben men du sa aldrig något. du var en ängel mormor. min ängel.  Jag undrar vad du hade gjort när jag opererades, jag tror du hade suttit vid sjukhussängen panik slagen och hållt min hand helt nervös haha, som du alltid var när det hände mig saker, du skyddade alltid mig, du fanns alltid där för mig, och jag fanns inte där för dig, jag skulle varit stark för din skull, jag skulle varit där varje dag vid din sida och hjälpt dig, hållit dig sällskap, stöttat dig och hållt din hand. Jag skulle hjälpt dig kämpa, fan. jag trodde du skulle klara det. men du lämnade mig ensam här, jag vet att det inte var ditt fel men jag har förlorat min min älskade klippa&solstråle, min förebild, min lilla mormor 
usch vad jag saknar dig om du bara viste..
aja nu ska jag sluta vara negativ, ikväll blir det hem till min kusin först jag och märta sen får vi väl se vart kvällen tar oss ;)   I'll be seeing you. love em.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0